E-postfrågor |
Första vertikalgösen är det något visst med. Både Jens, som tog den, och Chrille, som försöker ta kort utan att ramla i plurret, är nyblivna vertikalentusiaster. |
|
Igår förlorade jag min först inköpta NM 72 15 cm (15 år gammal) efter att den nog ensam hade tagit 400 gäddor. Igår hann den dra till sig 12 gäddors intresse innan den försvann. En del gös tog den också under sin livstid. Färgen håller således mycket väl. Jag ska nu måla en del NM (som absolut inte funkar) i gul färg som jag har gjort med flera andra NM. Det behöver inte alls vara samma nyans av gult, även om mina målade inte är riktigt lika bra som originalen. Skillnaden är dock liten. Den färg som kommer närmast är fortfarande 66 och 70. Den senare kallas Gösambulansen här men är också mycket het på gädda. En kompis till mig trollar gös i stor mängd och även gädda nästan enbart med nr 70 15 cm. En kille i min fiskegrupp fick en 14-kilos på nr 70 18 cm. Den nya färgen 112, som är Ambulansen vänd upp-och-ner, är OERHÖRT bra. Mitt första exemplar är pepprad av gös- och gäddtänder. Den är just nu klart överlägsen alla andra NM-färger. Köp den! I sommar har jag guidat turister och svenskar och nästan enbart siktat på gädda. Vi har testat många wobbler märken. NM är fortfarande kung och både 12, 15 och 18 cm har lutat gäddor i stort antal. Andra färger som går bra i vissa sjöar är 09 och 94. De går dock inte överallt. Sen har ju NM många intressanta färger som jag inte har provat. Jag tror det ska gå att hitta original 72:or för den säljs i Sverige som enda land. Be din handlare ta hem den. Problemet med 20 cm är två; dels tror man väl att
man ska få färre hugg på dem och har inte tålamod att ge dem tillräckligt med
arbetstid i vatten. Dels går de lite djupare och passar inte i mina sjöar som är som
gjorda för 15 cm NM. Jag tror dock mycket på både 18 och 20 cm och att de med tiden kan
bli bättre än 15 cm. Även vid gösfiske kan de komma att bli nr 1, bara vi ger dem
chansen. De går underbart fint och jag ska satasa på de storlekarna framöver.
Den enligt mig bästa göswobblern har fått stora problem. Cabelas har rättigheterna till namnet
WR och har helt sjukt valt att inte saluföra originalet längre. Istället har de gjort en dålig kopia, som inte alls fångar
gös. Den heter WR Redesigned
Fisherman Series. Jag varnar för det lurendrejeriet! Den säljs urbilligt, men är lika
kass för det. Jag köpte en av varje storlek och färg på plats i USA och har testat
dem.
Ja. Med detta raka svar öppnas denna spalt även för frågor om gös och gösfiske. Svaret kommer naturligt nog också att utvecklas väldigt mycket i boken. Där benar jag ut problematiken och ger dig de redskap, både verkliga och mentala, som minskar skillnaden i svårighet en hel del. Att veta hur gösen fungerar är mycket användbart. Var finns den vid olika tider på dygnet till exempel. Varför uteblir huggen ofta för dem som enbart fiskar dagtid?
I en felsökningsguide i slutet på "Gösfiske" reder jag ut alla tänkbara orsaker. Grundfelet kan vara att du tänker och beter dig som en gäddfiskare. Sakta trollingfarten, börja ro, byt beten och fiska på andra tider - då gösen är på matsök.
Av de rapporter jag har fått och av egen erfarenhet under mina första två vertikalsäsonger kan jag tvärsäkert svara Ja på denna fråga. Jag kunde aldrig drömma om att ta 15-20 gösar varje gång tidigare! Det hade jag bara skrattat åt. En kombination av metoderna är inte helt galet.
Här är det mer osäkert och det beror på svårigheterna att tillägna sig rätt vertikalteknik. Det gör säkert att många ger upp alldeles för snabbt. Trolling är väldigt mycket enklare att lära sig och att snart lyckas med. Vertikalandet kräver massor av träning och det är fler faktorer att ta hänsyn till. Säsongen 2009 har hittills varit mycket dålig och speciellt svårt har det varit att lura gösen vertikalt. Ge inte upp för nästa år kan bli betydligt muntrare.
Ja, rådet kan gälla allt fiske, men alldeles speciellt
för vertikaljiggning. Försök följa med någon som kan det bättre än du på
en fisketur. Min dag med Jörgen Larsson och min vecka i Holland var väldigt
nyttiga. Skillnaden i fångst var så här. Före: 2-3 gösar i båten (med stor
svårighet och jag var på vippen att ge upp) Efter: 5-20. Jag tvivlar på att så många
kan lära sig detta helt på egen hand. Säsongen 2008 visade jag tekniken för mina
kunder som jag har guidat och för flera fiskekompisar. Alla har lyckats skapligt direkt
och fastnat fullständigt för vertikalfiske. Då har jag själv ändå bara kommit kanske
40% på vägen mot att bli riktigt skarp på området. Läraren i mig har väl varit till
god hjälp förstås.
Ja, måste jag svara på detta trots att jag propagerar för enkelt fiske. Guiderna i Holland skulle aldrig ha gett sig ut på sjön utan dessa hjälpmedel. Elmotorn skapar den fart och rörelse i jiggen som lockar till hugg. Lodet visar dig var du ska fiska, för att slumpvis fiska av större områden är inte vettigt speciellt inte när gösen har samlat sig på vissa fläckar efter leken och på höstarna. Det går utmärkt att låta en person ro båten, men den personen kan då inte fiska samtidigt. Det går också att driva med vinden men ibland går det då för sakta och väldigt ofta för fort.
När man har lagt ut en markör så kan man fiska runt denna så länge den ligger där. Nästa gång hittar du inte stället igen. På en handhållen GPS, eller en fäst i båten, kan man lägga in punkter för att sedan återvända till dessa en annan gång? Om det funkar? Absolut! Gösen finns kvar och hugger gärna igen - speciellt om du släpper tillbaka dem förstås.
Jörgen Larsson rekommenderade mig den han har - en Garmin 72 handhållen. Mycket bra råd. Enkel att sköta, drar inte mycket batteri, tål vatten och kyla och har plats för otaliga heta fiskeplatser. Tips. När du ger dig ut i ett nytt vatten markera varifrån du körde ut - då hittar du alltid tillbaka, även i mörker.
Innan jag hade börjat vertikalfiska hade jag inte alls utnyttjat lodet något vidare vettigt. Vi använde det som djupmätare och för att kunna visa var vi lämpligast skulle glida fram. Då hugger det inte sällan när det är rent på lodet. Fisken kan komma från sidan, lodet kan missa fisk eller så kan den stå nära botten så man inte ser den. Att döma ut platser utan fiskekon är därför inte alltid rätt. VId vertikalfiske är lodet oerhört viktigt. Djup, bottenstruktur, bottenhårdhet och ansamlingar av fiskekon bidrar alla till att ge dig information om var det lönar sig att sänka ner jiggen. En bild som markerar hårdbotten kan då leda dig fram till flera hugg, trots att det saknades riktiga fiskekon. I riktigt låg fart framträder dessa sämre.
Nja. Inte helt. Jag håller på att undersöka detta närmare, men att tiderna är olika tycker jag mig redan har märkt. Det är betydligt enklare att "reta" en vilande gös till utfall med vertikaljiggning än med trolling. Du kan komma närmare gösen med vertikaltekniken.
Ja, så är det. Ju mer lina du släpper ut efter en viss längd (kanske 15 meter) desto högre kommer wobblern att slingra fram i vattnet. Man får INTE fler hugg om man hivar ut 70 meter lina. Snarare tvärtom. Den som har kortast lina får mest fisk! Fisken får ju först syn på den wobblern när en båt med flera spön kommer förbi. Experimentera gärna med väldigt kort lina - jag råkar veta att ett par kända guidebröder aldrig har mer lina ute än 10 meter. Vad sägs om det?
För både traditionella nylonlinor och nya superlinor gäller att ju tunnare linan är desto djupare går wobblern. Skillnaderna märks mer med flätlinorna. Skillnaden i djupgående mellan de olika typerna kan vara 1-1,5 meter. Nylonlinan går högst. Dessa svar gäller flytande och svävande wobbler. Sjunkande fiskar jag aldrig med nuförtiden. Det bara strular med bottennapp och dålig djupkontroll.
Visst är paravaner, om du nu menar sidoparavaner, kanon också för gäddor. Vi har mycket nytta av våra, MagnumPajk White & Light. (Se Länkar för deras hemsida). I början bör man inte vara ensam i båten om man ska fiska med dem, för lite knepigt är det innan man lär sig sätta ut och ta in dem strulfritt. Blåser det dessutom måste man vara flera som hjälps åt. Se länkar under Trolling för mer info om dessa kuliga "leksaker". Alla som har fiskat med mig och testat har haft så kul med paravanerna. Dessutom tar de mycket fisk!
Jag kan inte påstå att detta alltid är fallet men under två trollingpass av tre vinner paravanwobblerna. Gästerna i min båt är väldigt imponerade och roade, speciellt tyskar som aldrig har trollat och ännu mindre sett en sidoparavan fara iväg bakåt. Här kommer några möjliga förklaringar, men för mig är det ett faktum och jag bekymrar mig inte. Bättre fiskekompisar än Great White/Light får man inte; 1 De för wobblerna bort från båten,
från dess skugga (i klara vatten) och från motorljudet
Fördelen med flytande eller svävande (varken sjunker eller flyter) wobbler är att man har väldigt fin kontroll på hur djupt de går. Man måste dock testa en del först. Köra in mot land och se när den stöter i bottnen. När djupet i sjön är mindre än wobblers arbetsdjup - vad göra då? Man vill kunna använda favoritbetet även där. Sidoparavaner (Great White & Great Light) med kort lina mellan paravan och wobbler är svaret. Är djupet tre meter kan man fästa paravanen fyra-fem meter framför wobblern. Då kommer den inte att kunna nå bottnen i och med att den finns i kanske 45 graders vinkel under och bakom paravanen. Använder man sjunkande beten, så måste dock linlängden vara mindre än djupet. Stannar båten så hamnar annars betet på botten.
Nej, snarare tvärtom. För fisken är ljudvågor i vattnet lika med mat. Den skiljer inte ofta på ljud framkallade av människa eller betesfisk. Abborren är här mest lättlurad och jag har hört talas om (inte testat dock) att man har "fått igång" borrrarna genom att plaska med årorna i vattnet. Gäddor som hugger på ismetet trots att man har borrat hålet enbart en minut innan är också bevis på att buller kan skapa intresse och framkalla hugg. Jag har dessutom haft fem (!) hugg på själva paravanen. Det första skrämde mig rejält för det bara skramlade till vid sidan av båten. Upp kom en paravan med en gäddtand i!
Djuphålor tycker jag är själva navet i gös- och även gäddfisket. Runt dessa hållar jag oftast till när jag trollar och metar. I hålorna, på det djup där det finns passande temperatur och syresättning (och ljus när det gäller gösen) finns predatorerna större delen av sin tid, vilande och smältande maten. För att hitta stim av betsfisk behöver de oftast stiga högre när det är matdags. I så pass grunda hålor som du har så kan du fiska mitt i hålan men allra helst ska du vara runt hålan på 4-5 meters djup. Är hålan mycket djup ska man undvika dessa delar för där verkar jägarna genast gå ut på grundare vatten för att äta. I många sjöar är områden med flacka bottnar runt fem meters djup kända jaktområden för den aktiva gösen och gäddorna. Så fortsätt bara köra på fladerna. Vid trolling behöver du inte söka helt exakta ställen för hugg för en pelagisk predator på matsök rör sig oberoende av bottenstruktur. Vertikaljiggar du så är bottnens utseende dock enormt viktig!
De allra flesta gäddor, även de runt kilot, är pelagiska och rör sig fritt i sjön, ofta i anslutning till hålor. Här finns en stor del av de enorma stim av årsungar (från juli månad) som all rovfisk lever på. Dessa finner lätt föda där.
Trolling är jättekul och med den kunskap om huggtider du nu har kan du koncentra ditt trollingfiske efter gädda till dessa tider och övergå till abborrfiske sedan. Så gör jag.
Ni fiskade på helt rätt ställen. Många kör tyvärr fortfarande av gammal tradition längs stränder i jakt på gädda och jättedjupt när de söker gös. I de allra flesta sjöar här i södra Sverige har det mesta av vegatationen längs stränderna minskat och detta har gjort att fler gäddor än tidigare jagar pelagiskt - ute i sjön. Vänta ni bara - de stora mamsellerna finns där också. Gneta på bara. Tafs är absolut nödvändigt tycker jag om man inte önskar pierca dit en massa beten i gäddmunnar. Vanliga köpetafsar är jättebra och wobblern gång blir inte avgörande sämre av detta. Tafs på, alltså!
Gös på pilk är jag inte alls bra på. Att ha en fiskbit på pilken är säkert vettigt om det funkar för dig. Hur vore det om du skulle testa vertikaljiggning som komplement? Kanske skulle det gå ännu bättre?
Ja, Nils Master är en mycket stabil
wobbler, som inte bara funkar för gädda. De flesta göstrollare har en del i sina lådor
och tar fisk på dem. Jag har tidigare använt 12 och 15 cm, men ska nu även testa de
större, de nya 20 cm, och 25:an på gös. Detta i hopp om större fisk. Det enda man får
tänka lite på är att den behöver något lite mer fart för att wobbla på bästa
sätt. Speciellt wobblerna i innerkurvan flyter snabbt upp och fiskar förstås då inte
bra. Att hålla den bredvid båten och prova är perfekt.
Jag tycker du ska prova på samma djup och platser som du brukar. Gösen rör sig mot lekplatserna i maj, men alla försvinner inte dit på samma gång och de återvänder snart igen till sina vanliga jaktmarker.
Sänka farten är bra och att testa olika farter är mycket vettigt. Kanske det inte behövs någon sänkning alls för, som jag förklarar mer i boken, tvivlar jag på att gösen alltid är så fartkänslig som det sägs. Troligen är det ofta andra saker ( t ex djupet) än just speeden på bytet, som gör den ovillig att äta/hugga. Testa är dock aldrig fel.
Du kan lita på att gösen till sin läggning är en skumraskjägare hela året. Sen vet vi att man kan få den att hugga även dagtid i vissa vatten och under vissa förhållanden. Övergången från mörker till ljus och tvärtom är dock överallt gösfisketider man inte får glömma att testa. Då jagar fler gösar samtidigt än vid någon annan tid på dygnet.
Nej, det är inte säkert att en hel hög med wobbler hjälper. Skaffa en och testa den först. Eftersom jag skriver om fiske och jobbar som fiskeguide så har jag köpt många olika wobbler för att ha lite att välja på. Ingen av dem har fungerat bättre än mina NM. Därför ska du skaffa dig några wobbler som tar fisk och sen nöja dig med dem, tycker jag. Välj gärna de lite nyare färgernasenterat. Väldigt lovande ser de ut.. Det blir bäst för både plånbok och fångsten. Att måla icke fungerande färger går väldigt bra. Nagellack och permanent tusch är superbra.
Vad tror du! Klart de gör! De flesta gäddor har nu läst boken och även lärt dig klockan. Skämt åsido.Vi bevisade i tidningen Land att det stämmer. Vi lyckades pricka in huggen nästan på minuten när reporter Håkan var med oss. I P4 Jönköping får du den 12 oktober nytt bevis på att tiderna håller.
Jag är lätt, mycket kanske, konstig av mig för jag har en del spön och rullar men jag vet inte alls vad det är för märken eller hur långa spöna är. Det gillar väl de flesta att hålla koll på, men inte denne man. Allt man använder måste förstås funka, men sedan har jag inga favoritmärken alls. Min grundregel är: ju närmare fisken desto viktigare så bete, krokar, linor är jag noga med. Av detta är det fisken ser, hör, känner eller kan lukta sig till nummet 1 - alltså betet! Jag tror att dina grejer är kanon, men jag skulle gå upp till 0,35 i lintjocklek om du har den gamla sortens lina, alltså.
Kul att du gillade boken. Jag har försökt lite jerkbait men inte lyckats så bra precis. Det behövs nog en del träning för mig där. För smågäddor som ofta står inne i vassar och även äter där stämmer inte våra huggtider så där jättebra. De äter oftare än större gäddor och även om de hugger bättre i våra huggtider, så kan du ta dem lite när som helst. För större gäddor som finns ute i det fria vattnet gäller tiderna, så jerkfiskar du där så kommer det att funka fint. Jerkbait-fiske med "suspended" - alltså beten som sjunker en bit och sedan "hänger" på ett visst djup, tror jag på. Trolling är annars överlägset även jerkbait, tycker jag, på grund av att det är så enkelt. Jag är inte säker på att jerkbait är så lätt som det sägs. Det finns dock en del som kan det mycket bra och då kan det vara väl så fångstgivande som min favoritgrej. Prova med sjunkade eller "suspended" (hängande) jerks kanske? Lycka till och rapportera gärna hur det går med fisket. I boken Gösfiske kallar jag mig djupkantsfiskare. Det säger en hel del och det gäller också vid gäddtrolling/fiske. På sluttningarna ner mot djuphålor är aldrig fel att vara. Jag fiskar alltid där djupet är mellan 3,5 och 6 meter för där kommer förr eller senare gösen och gäddan, även bautaexemplaren, att jaga. I farleden som du kallar det, där det är riktigt djup ska du inte vara, men gärna nära land om djupet bara är tillräckligt. Några meter utanför vassruggen är helt perfekt! Är det djupt i vassen är chansen stor att även jättegäddan Gammel-Stina vilar där. Nissar är bra!
Gäddor äter betydligt mer sällan när vattnet är kallt, så på det viset är chanserna till hugg klart sämre. I boken påpekar vi att du måste hitta ett ställe där det finns många gäddor samlade. Då kan man alltid locka nån som är nära sin ättid att hugga. Utanför eller i lekvikar är heta vinterställen. Sakta trolling eller mete med levande bete är också vettiga vintermetoder. Klä på dig varmt. Räkna inte med att du klarar att hålla på så länge heller. För den vanlige semesterfiskande svensken är detta inget att testa - det måste jag medge. Även jag längtar efter metesis i december.
I en sån liten sjö är det inte så lätt för gäddor att gömma sig. Satsa på att fiska där det är som djupast i alla fall. Fiska inte grundare än en meter. När det är varmt så ska du söka dem nära botten där det är djupast. I vasskanterna kan man också försöka förstås. Trollingfiske med paravaner med kortkort lina (2 meter) ner till wobblern funkar fint i grunda sjöar. De stora äter oftare ute på fritt vatten än de mindre.
Ja, spinnfiske var det jag sysslade med de 20 första åren av mitt fiskeliv och när det gäller att fånga fisk så var inte det fiskesättet effektivt då, tycker jag. Det kan du ju läsa i boken också. Jag tycker du ska testa lite dragrodd/trolling och se om det inte stämmer, det vi skriver om. De som har fiskat med oss har i alla fall ändrat metod. På vårarna och fram till slutet av maj (I södra Sverige) när gäddorna står grunt är spinn-/jerkbaitfiske kanonbra, för då finns inte gäddorna på trollingdjupen.
Jag har aldrig kastat så mycket med wobbler, för jag tycker de mest hakar upp sig. På den tiden jag spinnfiskade var det med spinnare och skeddrag efter de gäddor som fanns i vassar och på grundare vatten. Nu fiskar jag på öppet vatten efter pelagisk fisk, sådana som jagar i öppet vatten, och då är det inte enkelt att kasta. Jag har inte lyckats med att förtynga wobbler så de går djupare. I hålor på jakt efter storgäddor har vi använt djupparavaner. Det funkar fint om du har ekolod eller perfekt koll på var hålan finns. Vi föredrar fortfarande att invänta att fisken blir hungrig och ta gäddorna och gösarna på deras ätdjup - 3 till 5 meter. Det är mycket vettigt och du slipper krabb med bly och annat.
Det är enkelt att ta reda på perioderna, för de stämmer i stort sett med det vi visar även i ditt vatten. Börjar du fiska runt soluppgången och håller på tre timmar så har du prickat in ätperioden. På eftermiddagen får du börja längre från solnedgången, säg fem timmar och fiska på till en timme före solens nedgång. Då är du på sjön när det händer något då också. Att kolla solens upp- och nergång i tidningen är jättebra för då kan du räkna ut när du behöver bege dig iväg. Vi har ofta en bit att köra till sjön och då är detta viktigt att hålla koll på. Här är en mycket bra webbsida där man får reda på solvinklar, uppgång och nedgång för solen genom att fylla i latitud och longitud för platsen du bor på. http://www.susdesign.com/sunangle/
Vi är väl, så vitt jag vet, ganska ensamma om att påstå att man inte alls behöver ha den mängd drag som den genomsnittlige sportfiskaren tror sig behöva. Vi använder fortfarande de wobbler som boken rekommenderar och har nu även hittat passande wobbler för gös. Där är det precis lika onödigt att byta hela tiden. Vi tänker inte alls i termer som "klart/grumligt vatten" och "ljusa/mörka beten". Jag tror inte det ligger så mycket i detta, utan används mest som bortförklaringar.
Nr 72 finns inte i Nils Masters färgkarta men din handlare kan beställa den ändå. Den görs speciellt för Sverige (troligen på grund av Nu hugger gäddan!). Be dem beställa hem den. Nissar finns ju nu i en massa mönster och häftiga färger och du kan ha tur att hitta en annan riktigt bra, förstås.
Hej! Ja, jag tror jag har det. I vår bok finns tabeller över gäddornas ättider i Småland. De bör stämma även för Värmland med en liten justering av minuterna.
Hej! Den tid det står gäller vare sig det är sommar- eller normaltid, så det ska vara helt rätt vid den tid du skrev. Nu bor du ju längre norrut så det ska vara tidigare hos dig än här. Det bör vara så mycket tidigare som skillnaden i tid mellan soluppgången här i Växjö och hos dig. Kolla det. Det innebär ju att du kan ha kommit ut för sent på din sjö. Rycket kan ha varit över klockan 15.00. Testa igen. Jag tror inte det ska påverka något hur vattenstånd eller vattnet är. Gäddorna behöver mat ändå. Ut och kör bara.
Hej, Hans-Olof! Kul att du gillar vår bok. Du kommer
att märka att du har nytta av den, för det vi skriver där stämmer. När du letar efter
gula NM är numret bra att ha. Den har nummer 72 och den blå har 66. (Sid 87 i boken). Nu
är det här med exakta färgnyanser och prickar, ditmålade ögon och annat bjäfs helt
ointressant för fisken, för de uppfattar inte finesserna. Därför kan du ta en NM och
måla den i gul färg. Den funkar då lika bra som 72:an. På sid 89 ser du en av oss
målad wobbler. Den är suverän, trots att inte färgen stämmer helt. På denna hemsida
(klicka Angelfiske) finns originalfärgen längst ner. Måla gärna ljusare också för
det funkar som sagt. |
|
|
|
| Hej! Jag
undrar hur man fixar Nu hugger gäddan? (Simon) Köp eller låna den annars som e-bok. Snabbt och billigt. |
|
|
|
Tack för mailet! Angelfiske får inte bli bortglömt. Det är riktigt höjdarfiske. Man bör kunna en hel del och ha viss tur för att få upp gäddorna. Det är inte bara att hiva upp dem. De har dessutom en mycket god chans att slippa bli upphalade, för alla fällningar resulterar inte i gäddor på isen. Släpper man sedan gäddorna, som vi gör, så blir det finfint sportfiske även i framtiden. Numera har jag övergått helt till ismete, vilket är en utveckling jag tror många anglare går emot. Har man testat det en gång så är man fast. Skaffa ett spö till att börja med och prova. |
|
Direktkontakt med Kjell, som har skrivit boken tillsammans med Christer. |